lbystrom

Det hela började med att vi firade valborgs hos mamma och pappa i Ostvik. Hade rätt så mycket sammandragningar den kvällen och förvärkar. Hade dock haft det i ca 2 veckor och redan varit in på BB 2 ggr för koller.Men när klockan var 22 så ringde vi in och de tyckte vi kunde komma och kolla. Åkte in och då var jag öppen ca 2 cm men att det var på gång att hända mer. Fick välja om vi ville stanna kvar eller åka hem. Jag vill gärna sova hemma så vi åkte hem. Fick lite värktabletter så jag skulle få sova.
Vaknade på morgonen den 1 maj kl 07.30 av att mamma ringde och undrade hur det gick. Hade fått sova i princip hela natten så jag kände mig som rätt okej. Vid 08.00 tiden började dock sammandragningarna igen och denna gång var det starkare förvärkar. Pratade med förlossningen och de tipsade om ett bad. Chrille tappade upp ett bad och det var såå skönt. Chrille höll mig sällskap och klockade värkarna. Hade värkar mellan 4-6 minuter under ca 1 timme. Då ringde jag återigen till förlossningen och de tyckte vi kunde komma in och kika. Kom in vid 12 tiden och fick göra en CTG kurva. Sedan kom barnmorska Malin och då var jag fortfarande öppen 2 cm men hon trixade lite och ont gjorde det men då var jag vips öppen 3 cm. Eftersom vi hade tid dagen efter för ev. igångsättning så gick Malin och frågade läkaren om de kunde få ta hål på hinnorna. 13.00 så kom hon tillbaka med det glädjande beskedet att det skulle tas hål på hinnorna. Då blev jag nevös. Tänk att denna dag skulle vi kanske bli föräldrar!! Fick komma in på förlossnings rummet och klä om och lägga mig ner och vila. Kl 13.50 satte de hål på hinnorna och då började värkarna bli riktigt onda rätt så fort. Efter det var det skiftbyte och vi fick barnmorskan Ann-Helen som var med oss resten av förlossningen.Provade med lustgas när det blev som värst men det hjälpte lite.Började mest må illa av den så när jag kände att jag inte orkade med smärtan så frågade jag efter ryggmärgsbedövningen. Vid 15.30 så kom de och lade den och vilken känsla!!! Det var det bästa som kunde hända just då och jag fick tvär slumra till en stund. Vid 17 tiden ville de att jag skulle äta nån middag. Rotmos och skinka är kanske ingen hit kan jag lova men dock fick jag i mig en hårdbrödmacka med lite skinka på. Kämpade på med mina värkar som efter kl 17 låg på ca 2 min emellan. Fick en extra dos vid 18 tiden av eda:n men den hjälpte inte ett skit. Vid 18.30 fick jag börja krysta och vid 18.40 började Leos hjärtljud att sjunka. De sjönk ner under 80 slag/min. De kallade in en extra barnmorska, barnläkaren och läkaren med sugklockan. När hon hade gjort de så tittade hon på mig och sa" När han kommer ut nu kan han vara lite tagen och då kommer vi att gå med honom och pappan till rummet brevid" Paniken kom väldigt snabbt för mig kan jag lova och jag började hyperventilera. Ann-Helen fick ta ner mig på jorden igen och fick mig att lugna ner mig. Med hjälp av min älskade sambo och barnmorskan Kerstin som tryckte på min mage så kämpade jag på. Min enda tanke var att ungen ska ut och han ska inte behövas gå iväg med. In kommer läkaren med sugklockan men barnmorskan säger att han inte behövs för snart är bebisen ute. När jag såg honom så sa jag bara " NU SKA UNGEN UT" Tog i för kung och fosterland och kl 18.52 så kom vår älskade son till världen. Hjärtljuden gick upp just innan han kom ut och efter en millisekund så började han skrika så de behövede inte gå iväg med honom ngnstans!

Den känslostorm som flög över en den sekund han kom till världen var nog det häftigaste både jag och Chrille varit med om. Lyckan när de lade honom på mitt bröst går inte med ord att beskriva. Tänk att det var denna lilla människa som legat i min mage och bökat på. Att ÄNTLIGEN efter 9 månader och 12 dagars väntan få ett ansikte på den man känt röra sig i magen.

Idag är det 9 dagar sedan han kom till världen och när man tittar på honom slås man fortfarande av förundran hur man lyckats skapa ngt så underbart vackert och hur jag av alla människor hade orken och kraften att föda honom till världen!.
Det bästa av allt är dock att han är verkligen VÅR och vi får vara med honom 24 timmar om dygnet!